frajdej

Åt lunch idag på stan, tillsammans med I, E och trollet (snart 2 år). Den var supergod och efteråt beundrade vi "vuxna" det lilla barnets fantastiska upptäckt att doppa servetter i citronvattnet och sedan suga på dom. Tänk vad de kan, de små liven. Efter lunchen gick vi i samlad trupp och hämtade ett stycke glad hund och begav oss mot apoteket för inköp av nödvändigheter. Trollet skulle inte åka i sin vagn utan, som vanligt, promenera bärandes på en blommig tygkasse. Små, små steg i snön och resan till apoteket tog väldigt lång men skojig tid. På vägen möter vi en sannerligen överförfriskad man, som genast förälskar sig i trollet och hunden. Hunden tappar alla grepp och hoppar och skojar och farbrorn pratar med trollet om lördagsgodis. Han såg väldigt snäll ut, men som han luktade *piuuh*. När jag så lyckats trassla ut hunden ur kopplet och trollet fortsatt promenera vänder hon sig plötsligt om och vinkar och säger "hej då" till farbrorn. Som självklart blir superglad och springer fram för att göra "high five". De vinkar hej då en gång till, men båda måste hela tiden vända sig om och se om den andre är kvar, och sedan vinka hej då igen. Tog väl ungefär 5-10 minuter att promenera 5 meter. Det blir ju så när man hela tiden ska vinka till sina nyfunna vänner.
När jag kom hem ansökte jag om ett lån. Huh vad vuxet det kändes. Första gången jag lånar pengar, förutom från CSN men de pengarna får en snarare att känna sig ung och studentisk =) Nu är i alla fall låneansökan inskickad och jag väntar nervöst på svar. Måste nog vänta till tisdag eller onsdag innan jag hör något. Spännande att se om jag anses vuxen nog att klara av ett lån =P