Dagens sanning. Eller in the eye of the beholder

Man säger att det alltid finns två sanningar, beroende på vilken part man frågar vad som skett. Och att det verkliga sanningen ligger någonstans däremellan. Men jag anser att det aldrig finns bara två, eller en enda sanning, varje individ med information nog att bilda sig uppfattning i en fråga äger sin egen sanning, och det är den enda sanningen för varje enskild person. Att tro på sin egen fullkomlighet och anse att man ständigt och jämt har rätt i allt är självbedrägeri, för det som är sant för mig är nödvändigtvis inte alls sant för dig. Jag kan alltid försöka tvinga på andra min sanning, genom att försöka övertyga dem om den “rätta vägen”, men det enda ett sådant beteende för med sig är smärta och obehag. Naturligtvis är man alltid fri att ändra sin sanning efter de givna förutsättningarna, men det är också alla människor enskilda rätt att själva ändra sin. Jag har aldrig rätt att tvinga min sanning på någon, speciellt inte om sanningen gör mer skada än nytta för mottagaren. Om jag anser att middagen jag blev bjuden på smakade väldigt illa behöver jag inte berätta det, eftersom kocken förmodligen kommer ta illa vid sig. Istället kan jag, om jag blir tillfrågad om vad jag tyckte om maten, berömma upplägget om jag gillade det, eller kanske såsen. Man ska alltså vara lite diplomatisk i sin ställning till vad som är sant, och acceptera andras olikheter. Man ska naturligtvis inte gå runt och kasta ur sig ogrundade komplimanger till höger och vänster, men om någon frågar vad man tycker ska man ta en stund och fundera på konsekvensen av svaret. Är det verkligen värt att göra någon annan människa illa bara för att man tycker att tapeten de nyss valt är gräslig? Det finns, för mig, ingen anledning att uttrycka hur ful den är eller proklamera att man själv aldrig hade kunnat göra ett sådant val, helt enkelt för att det bara är min egna sanning. Om dom däremot frågar vad man tycker om tapeten kan man ju helt enkelt säga “den är inte riktigt i min stil, jag hade nog inte valt den själv, men den passar bra i ditt hem”. För det gör den ju, den passar helt enkelt in i sanningen.
Fast det här är ju bara min sanning.

Respektera din egen sanning, men glöm inte att även respektera andras.

Acceptans, diplomati, respekt.

Kommentarer
Postat av: Ingrid

Du är allt en tänkare du Frida, skoj att läsa om hur du reflekterar över livet. Jag tycker det är viktigt att förhålla sig till "sanningen" och håller med dig i vad det du säger.



Sanningen är överreklamerad tycker jag, inte alls så märkvärdig och någon objektiv sanning existerar inte. För vem skulle den objektive iakttagaren vara? Den finns inte, alltså finns i princip inga absoluta sanningar.



Det som är sant för den enskilde individen idag kan vara fullkomligt osant i morgon och det är helt okej, enligt mig.



På tal om tapeter så var min kökstapet fantastisk en gång i tiden, du var ju med och hängde upp den (hänger man upp tapeter?). Lika sant som det var då att den var fantastisk, lika sant är det nu att den inte längre är lika fantastisk, dags för byte.



Kram

2009-01-20 @ 20:07:13
Postat av: A4

Du har påmint mig om att en död kvist kanske inte alltid är död - den kanske bara har glömt bort hur man lever...



Tack Frida!

2009-01-24 @ 19:00:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0