frajdej

Denna händelse inträffade tidigare idag, söndagen den 25 januari.
Till berättelsen hör följande viktiga materiella ting och nyckelpersoner:
* Vännen 1, ursprunglig innehavare av 1 st lägenhet.
* Vännen 2, nyinflyttad i tidigare nämnd lägenhet tillsammans med liten dotter.
* Lägenheten, med tillhörande förråd i trapphuset strax utanför de 2(!) lägenhetsdörrarna.
* Snäll arbetskamrat och granne

Min telefon ringer just som jag är på väg att klä på mig för att åka och hälsa på en kompis i Långtbortistan (kan kalla det Toulla också). Blir konfunderad eftersom det är hemtelefonen som ringer, vilket är ovanligt. Blir ännu mer förvånad, och något stressad, när jag inte känner igen nummret som ringer, vilket är extremt ovanligt! Vågar tillslut svara, "ja det är Frida". ... Kortare tystnad innan jag hör ett "hej, jag har låst ute mig". Tänker en liten stund och kommer på att det är vännen 1, men kommer inte på varför hon ringer mig från ett främmande nummer och berättar detta. "Visst har du min extranyckel?". Ja, såklart det är därför hon ringer mig. Det har gått till på följande sätt: Vännerna håller på att lasta in lådor i förrådet, och eftersom det ligger precis utanför dörren har de inte orkat klä på sig dess mer. Liten dotter leker snällt utanför när hon plötsligt kommer på att de glömt att stänga dörren. PANG! Och naturligtvis hade dörren ett lås med den fiffiga funktionen att man inte behöver låsa, det låser sig själv när man stänger dörren. Jag slänger på mig kläderna i supermannen-fart och gasar iväg. In genom porten, uppför trappen. Och där möter mig den roligaste synen jag någonsin sett. Vännen 2 sitter i trappen iklädd nattlinne och enorma tjocksockar. Vännen 1 sitter också i trappen, iklädd nattlinne, stor, gul jacka och skidpjäxor. Bakom dem står liten dotter med lockigt hår och strålar över den roliga stunden i trapphuset. Jag kunde först inte gå hela vägen upp för trappen, har aldrig sett någon i nattlinne och pjäxor förut. De lyckades rota upp både pjäxor och jacka från förrådet. Om du någon gång får chansen att se något sådant så kommer du förstå mina känslor i det ögonblicket. Jag kunde inte sluta skratta. Ännu roligare blev det när vännerna berättar att ingen annan i trapphuset var hemma och Vännen 1 har därför fått springa iklädd nattlinne, pjäxor och för stor jacka över gården till huset mittemot där hennes arbetskamrat bor för att låna telefonen. Och sedan springa tillbaks hem. Och det var -15 grader ute. Jag överlämnar nyckeln och... den passar inte! För det är nyckeln till den andra dörren i lägenheten. Och den dörren gömmer sig bakom ett gäng enorma kartonger och en sopsäck stor som Afrika.

Det slutade i alla fall lyckligt. Och jag fick skratta mer än jag någonsin skrattat förut. Men liten dotter kommer aldrig få glömma incidenten då hon låste ut sin mamma och rumskamrat iklädda nattlinnen.

  Underbart! =D