Kanintand och skönhetsingrepp
Jag har en gång gjort ett (ofrivilligt) skönhetsingrepp. Det gick till på följande vis.
För jättejättejättelänge sen, när jag var ung och dum och sprang på krogen, var jag med om en liten olycka som resluterade i att en flisa på ena framtanden lossnade. Eftersom jag vid tillfället var "lätt" berusad kände jag bara att det var grus i munnen och ett hack i tanden dansade jag glatt vidare. Dagen efter ilade det dock i hela munnen. Samtal till tandvården och akuttid. Tanden lagad och jag nöjd. Dock så höll lagningen inte särskilt länge, de som lagat en framtand vet att lagningen sitter väldigt dåligt. Återbesök hos tandläkaren, ny lagning som satt ytterligare en månad. Under det tredje (och sista) besöket hölls följande samtal mellan tandläkaren (T) och hans elev (E) om patienten (alltså jag):
T- Ja, såna här framtandslagningar är ju väldigt svåra att få hållbara
E- Mmm
T- Nästan omöjliga
E- Mhmm
T- Men patienten har väldigt långa framtänder
E- Ja
T- Onormalt långa
E- Ja
T- Så det bästa i det här fallet är att slipa ner hela skadan och framtänderna. Så slipper man laga i framtiden
E- Ja precis. Hur långt kan man slipa då?
T- Det här är så långa tänder så i alla fall en millimeter.
I mitt huvud snurrade följande tankar, om och om igen:
"Jag är en kanin. Jag är ett freak. Herregud! HUR kan jag ha missat att jag ser ut som en häst i munnen?!?!"
Tandläkaren slipade ner mina tänder. Jag fick spegla mig. Och det är nu det riktigt konstiga inträffar. Jag tycker att jag ser bättre ut. Jag ser skillnad. Fast ändå inte. Jag ser inte att mina tänder är kortare, men jag tycker jag är snyggare. Och min första spontana tanke är "jag måste slipa ner alla tänder, så jag får en jämn tandrad!"... Ehhh... WTF? Vad har hänt med mig? Jag har aldrig någonsin haft en vilja eller en tanke på att förändra mig själv med kosmetiska ingrepp och står helt plötsligt framför mig själv i spegeln och konstaterar att jag måste slipa ner mina tänder till en jämn rad a'la Carola Häggqvist.
Jag måste väl inte påpeka att jag släppt alla såna tankar (gick ganska snabbt) och att jag inte slipat ner övriga tänder?
När jag ser på gamla kort ser jag fortfarande inte skillnad på mina "onormalt" långa framtänder och mina nuvarande.
För jättejättejättelänge sen, när jag var ung och dum och sprang på krogen, var jag med om en liten olycka som resluterade i att en flisa på ena framtanden lossnade. Eftersom jag vid tillfället var "lätt" berusad kände jag bara att det var grus i munnen och ett hack i tanden dansade jag glatt vidare. Dagen efter ilade det dock i hela munnen. Samtal till tandvården och akuttid. Tanden lagad och jag nöjd. Dock så höll lagningen inte särskilt länge, de som lagat en framtand vet att lagningen sitter väldigt dåligt. Återbesök hos tandläkaren, ny lagning som satt ytterligare en månad. Under det tredje (och sista) besöket hölls följande samtal mellan tandläkaren (T) och hans elev (E) om patienten (alltså jag):
T- Ja, såna här framtandslagningar är ju väldigt svåra att få hållbara
E- Mmm
T- Nästan omöjliga
E- Mhmm
T- Men patienten har väldigt långa framtänder
E- Ja
T- Onormalt långa
E- Ja
T- Så det bästa i det här fallet är att slipa ner hela skadan och framtänderna. Så slipper man laga i framtiden
E- Ja precis. Hur långt kan man slipa då?
T- Det här är så långa tänder så i alla fall en millimeter.
I mitt huvud snurrade följande tankar, om och om igen:
"Jag är en kanin. Jag är ett freak. Herregud! HUR kan jag ha missat att jag ser ut som en häst i munnen?!?!"
Tandläkaren slipade ner mina tänder. Jag fick spegla mig. Och det är nu det riktigt konstiga inträffar. Jag tycker att jag ser bättre ut. Jag ser skillnad. Fast ändå inte. Jag ser inte att mina tänder är kortare, men jag tycker jag är snyggare. Och min första spontana tanke är "jag måste slipa ner alla tänder, så jag får en jämn tandrad!"... Ehhh... WTF? Vad har hänt med mig? Jag har aldrig någonsin haft en vilja eller en tanke på att förändra mig själv med kosmetiska ingrepp och står helt plötsligt framför mig själv i spegeln och konstaterar att jag måste slipa ner mina tänder till en jämn rad a'la Carola Häggqvist.
Jag måste väl inte påpeka att jag släppt alla såna tankar (gick ganska snabbt) och att jag inte slipat ner övriga tänder?
När jag ser på gamla kort ser jag fortfarande inte skillnad på mina "onormalt" långa framtänder och mina nuvarande.
Kommentarer
Postat av: Rajlo
Ja då var ditt gamla smeknamn avslöjat iaf ;)
Du behöver inte nå skönhetsingrepp, det har du helt rätt i!! Tur att ditt förnuft infann sig efter tandläkarens försök till att borra ett hål i ditt självförtroende :D
Postat av: A4
Jag såg att du var vanskapt på en gång, men man har ju lyckligtvis lite fingertoppskänsla och berättar inte gärna om den eller andra brister som du har.
Förlåt! Skämt åsido: egentligen tycker jag att du är fullkomlig och vill inte att du ska vara på något annat sätt - åtminstone inte fysiskt...
Postat av: Jenny
Haha, var tvungen att leta fram kort från när vi var små och se om du hade onormalt långa framtänder. Men jag kan ju säga att de tyckte jag inte att du hade. Lät ju som om dom skulle vara hur långa som helst (=
Trackback
