frajdej

Jag är en oansvarig vuxen. Kan sova till två på dagen utan bekymmer, grämer mig inte ett dugg över att jag "missar dagen". Sen går jag och lägger mig igen klockan nio på kvällen. Och sover till tolv följande dag. Jag har inget problem med att sova- varken att somna eller att jag sover för mycket. För jag tycker faktiskt inte att jag sover för mycket. Jag är en trött människa. Och min hobby är att sova. Det drabbar ingen annan (möjligen Fina J, på helgerna när jag tar en 3-timmars stödvila mitt på dagen, men han är nog kär i mig i alla fall).

Vad som däremot drabbar andra är det jag ägnar mig åt under dessa många sömntimmar (även i detta fall är det ju Fina J som tar hårdaste smällen Varannan helg behöver Fint Barn också stå ut med det). Jag snarkar. Mycket. Har enligt uppgift från säker källa till och med haft något enstaka andningsuppehåll. Detta kan ju vara roten till min trötthet och mitt aldrig sinande behov av sömn. Jag får helt enkelt inte ut något av sömnen. Värst är det nog för Fina J, för jag sover ju trots allt. Han däremot måste ligga vaken och lyssna på mig när jag startar båtdieselmotorer och kör dumper i sovrummet. Och nej, det där tipset om en tennisboll i ryggen på pyjamasen fungerar inte. Jag snarkar hur jag än ligger. Ska nog köpa ett par riktigt bra hörselkåpor till Fina J i födesedagspresent.