frajdej

Jag börjar bli trött. Klockan är 04:20 och det är 2 timmar kvar för mig att jobba. Tankarna glider iväg åt alla möjliga, knasiga håll när vargtimmen börjar ta slut och under natten har min hjärna sorterat mellan tankar om att det behövs solskydd till bilen och att jag behöver (jo behöver) en hund. En labrador hade varit fint...

Eller en Tindra. Har saknat henne enormt inatt. Gick igenom min dator och hittade massor utav bilder på henne. Minns fortfarande hur hennes päls känns i näsan, hennes uppmärksamma blick och uppfodrande puffar med tassarna när hon önskade klapp och kel. Minns hennes enorma glädje och arbetslust när det var dags att dra. Minns hennes mysiga nos som då och då träffade ansiktet. High five, vågen, sök, stanna, snurra.
Den kommer nog aldrig att släppa helt, saknaden efter henne. Men den här enorma längtan efter henne kommer mer och mer sällan. Har lärt mig livet utan henne. Hur nu det gick till? Kändes omöjligt i början. Nu kan jag ju till och med tänka på henne utan att börja gråta. Min fina lilla prinsessa, som jag saknar dig!