frajdej

Om jag inte hade jobbat hade jag gått i tåg idag. Visat mitt missnöje med dagens regering och dess politik. Jag har inte röstat fram dem till makten, och tycker inte att de uträttat något bra för Sverige de senaste 4 åren. Ser enbart dessa försämringar, som totalt överspeglar allt som eventuellt hade kunnat vara positivt. T.ex Försäkringskassans nya hårda linje. Hur de tvingar människor med obotlig cancer, människor som dagen innan förlorat sitt barn, människor med multipla sjukdomar att gå till jobbet, eller till arbetsförmedlingen för att söka jobb eftersom de anses vara arbetsföra. Vad hände med respekten gentemot våra medmänniskor? Vad hände med förståelsen för de tunga delarna i livet?
Jag ser också hur arbetslösa tvingas från a-kassan till socialbidrag, eftersom de inte får något jobb. Eftersom det inte finns jobb. Samtidigt som storföretagens styrelser tar ut jättebonusar för att fira vinsten de gjort, alternativt peppa sig själva att göra ett bättre jobb kommande år och inte gå med rekordförlust.
Jag ser familjer som splittras mot sin vilja, för att staten tvingar den ena partnern att flytta genom hela sverige för ett jobb (de egentligen är överkvalificerade för). Jag ser pensionärer gå på knäna i sin ekonomi, samtidigt som de med mycket pengar skor sig än mer. Jag ser helt enkelt inte fördelarna i denna fullständigt egoistiska politik. Sköt dig själv och skit i andra är inte en devis som passar mig. Jag uppskattar inte detta totala förakt för människor som inte är välskodda. För mig är det självklart att ställa upp för varandra i samhället. Att vi gemensamt ska hjälpas åt, för plötsligt en dag är det jag själv som behöver hjälp. Eller någon jag bryr mig om.
För mig är det självklart att hjälpas åt, för att visa att vi värnar om varandra. Att Sverige inte är en kall nation med ytlig vinst i enda åtanke. För mig är det självklart att vi tillsammans ger alla människor i samhället en chans till ett värdigt, drägligt liv.

I september byter vi regering!