frajdej

Jag tycker vi alla ska göra en gemensam sak för Mats Qviberg. Han har nämligen förlorat 121,2 miljoner kronor. Eller rättare sagt, hans aktier i HQ bank har förlorat så mycket i värde. Stackarn hade bara en förmögenhet på 122 765 856 inkomståret 1999. Så nu tycker jag att vi alla öppnar våra plånböcker och ger några slantar till en utsatt!

 

Herregud, finns det ingen det är synd om på riktigt att skriva om!?!

Källor: E24 & Aftonbladet

 

Ja, så var mitt tuollahem tömt. Min egna lägenhet. Det känns inte ett dugg trist =D
Har farit runt som ett litet skållat troll och packat och burit och rensat. Inte jätteskoj att göra kanske, men desto roligare resultat! Har lämnat två jättelass på soptippen och två ännu större lass på Bumerangen. Mycket trevligt! Sen har ju resten lite snabbt och "smidigt" stuvats in i tvåan som jag och fina J numera delar. Fint är inte ett ord att använda i sammanhanget. Snarare stök-kaos. Men det blir ordning på det med. Har som inte haft tid att packa upp än, var ju tvungen att tömma det sista idag och lämna nycklarna. De nya hyresgästerna anländer imorgon. Fick lite småpanik igår kväll när jag insåg att det var en hel del kvar att göra. Och eftersom jag ändå inte kan sova på natten men gärna trynar på dagen så bestämde jag mig för att åka och göra gårdagens sista ryck. Rensade det sista och rev jättekartonger i småbitar. De var verkligen gigaguntiska de där kartongerna. Hade jag inte fått någon lägenhet när jag flyttade hade jag kunnat tejpa ihop två sådana och bo där. De hade nämligen bildat en mindre herrgård (till ytan iaf) tillsammans. Bestämde så småningom att det sista jag gjorde för dagen skulle vara att lasta in soptipps-material i bilen så jag bara behövde kliva upp och dra iväg till tippen på morgonen. Bar ner en del i farstun, och hämtade sedan bilnyckeln. Här slog det sedan lite slint. Hade ju rusat upp och ner i trappen och in och ut i porten hela dagen, så inte tusan kom jag på att klockan var efter 21 och porten var låst. Så när jag lastat in det första i bilen var jag- utelåst! Med lägenhetsdörren på vid gavel- eftersom jag ändå sprang fram och tillbaks. Och inte kunde jag minnas portkoden heller. Gjorde ett tafatt försök, men gav upp. Att hitta de siffrorna hade varit som att släppa en vattendroppe i rymden och sedan börja leta efter den igen efter ett år. Tur att jag haft som vana att lämna nyckeln hem (alltså nya hem) i bilen. Slängde mig i bilen och rejsade som en biltjuv till lompis, sprang som en giraff uppför trappen, låste upp så tyyyyst jag bara kunde (Fina J sov så sött) och rotade fram reservnyckeln. Rejsade minst lika snabbt tillbaks och spärrade sedan upp dörren till porten så att detta inte skulle kunna upprepas.

Slutet gott allting gott. Nu är lägenheten tömd, urstädad och nycklarna bortlämnade. Helt otroligt underbart! Nu börjar sambolivet, på riktigt! (Efter att alla kartonger är urplockade och rensade. Blir nog ett par vändor till till tippen och Bumerangen).

Ja, jag vet. Det är korta inlägg utan min egen text. Idag är det så. Det är bara en sån dag. Men efter regn kommer solsken. Som man säger. Om 5 timmar åker jag hem till min fina Fina J. Kryper ner i sängen och lägger mig nära och somnar gott med ett leende på läpparna. Underbart

Lyssna
(Apocalptica- I don't care)

Så blev det långt mellan inläggen igen. Inspirationen kommer i vågor. De senaste dagarna har jag varit så överjordiskt trött också, bara sovit. Det är höst. Och det börjar märkas, kallt ute, gula löv, mörkt på kvällen. Fast att det är mörkt på kvällen är inget negativt, jag är inget stort fan av midnattssol nämligen. Tycker det är mer störande än vackert när solen lyser in i sovrummet när man ska sova.

Igår kväll tände vi ljus igen. Mysåpys! Nu ser man ju ljuset från dem när det är mörkt ute! =D
Broder kom förbi en liten stund på kvällen, sen åkte han. Långt. Långt. Nu har han flyttat igen =( lika tråkigt som förra gången, inte för att vi ses sådär jätteofta, men det är som skönt att ha honom nära till hands. Nåja, får väl ses igen om ett halvår eller så =(

nä, ska nog sova en stund till.

Jag är en oansvarig vuxen. Kan sova till två på dagen utan bekymmer, grämer mig inte ett dugg över att jag "missar dagen". Sen går jag och lägger mig igen klockan nio på kvällen. Och sover till tolv följande dag. Jag har inget problem med att sova- varken att somna eller att jag sover för mycket. För jag tycker faktiskt inte att jag sover för mycket. Jag är en trött människa. Och min hobby är att sova. Det drabbar ingen annan (möjligen Fina J, på helgerna när jag tar en 3-timmars stödvila mitt på dagen, men han är nog kär i mig i alla fall).

Vad som däremot drabbar andra är det jag ägnar mig åt under dessa många sömntimmar (även i detta fall är det ju Fina J som tar hårdaste smällen Varannan helg behöver Fint Barn också stå ut med det). Jag snarkar. Mycket. Har enligt uppgift från säker källa till och med haft något enstaka andningsuppehåll. Detta kan ju vara roten till min trötthet och mitt aldrig sinande behov av sömn. Jag får helt enkelt inte ut något av sömnen. Värst är det nog för Fina J, för jag sover ju trots allt. Han däremot måste ligga vaken och lyssna på mig när jag startar båtdieselmotorer och kör dumper i sovrummet. Och nej, det där tipset om en tennisboll i ryggen på pyjamasen fungerar inte. Jag snarkar hur jag än ligger. Ska nog köpa ett par riktigt bra hörselkåpor till Fina J i födesedagspresent.

Först trodde jag inte riktigt att det var sant. Men så småningom gick det upp för mig att det faktiskt finns särskilda stöd för adliga. Som bara adliga får söka. Fast det är klart, det är ju hemskt synd om de adliga. Tänk så synd det är om dem. Måste vara så himmla jobbigt att heta Af i efternamn. Tänk bara på hur mycket extra bläck det går åt när man signerar blanketter!