frajdej

Nu kan jag inte hålla tillbaks tårarna längre. De rullar ner för mina kinder, hur jag än försöker låta bli. Att sitta här, och veta att hon är utomhus. Inte veta var hon är. Var ska hon sova inatt? Hittar hon något att äta? Är hon skadad? Har någon gjort henne illa? Har hon träffat på en björn? Att veta att hon är där ute någonstans, ensam, gör mig förtvivlad. Vem ska klappa henne godnatt? Och vem ska lyssna på henne när hon drömmer? Vem ska gosa med henne imorgon bitti? Och vem ska busa med henne?

Kommer vara så fruktansvärt tomt att komma hem inatt, nästan så att jag inte vill åka hem. Det här är den värsta mardröm jag haft. Önskar att jag bara kunde vakna snart!