frajdej

Jag blir så jävla arg och ledsen och förbannad och less när jag tänker på det. Va fan kunde ingen fatta vad som var fel för? 15 år och totalt förvirrad i världen. 2 år av oändliga, plågsamma undersökningar och samma sorts uppmärksamhet en apa i bur får. Bara att ligga där, se snäll ut, svara på alla konstiga, hopplösa frågor om och om igen. Hur kunde alla dessa utbildade(?) människor bara gå svaret förbi? Och hur kunde de skita i en av de mest självklara undersökningarna? Fast det är ju jävligt skönt att äntligen få ett svar på vad som var fucked up. Synd bara att svaret skulle komma flera år senare, och inte när jag behövde det som mest. Blir så arg. Så mycket lidande det hade besparat mig om någon kläckt idén från början. ÅH! Det är ju så grundläggande! Och helt totalt obvious. Nu när jag vet vad symptomen är, kan jag med 100% säkerhet säga: Det här är vad som hände i mig när jag var 15 år och totalt hjälplös. Varför kunde ingen hjälpa mig? Vem satte käpparna i hjulet? Det svaret varken vill eller vågar jag ta reda på. Alltför rädd för vad det kan bli. Ryser vid blotta tanken. Slå bort mina misstankar. Men det är skönt att veta. Det är också skönt att veta att det kommer tillbaks igen, men att det är helt ofarligt trots att det ser jävligt otäckt ut och känns minst lika otäckt.

Ursäkta det "fula" språket. Finns inga bättre ord, och dessa räcker ändå inte till.