frajdej

Jag kan i vissa lägen uppfattas som svårt neurotisk när det gäller min bil. Och det är  nog ganska överensstämmande med verkligheten. Men ni måste förstå att bubblan är min största kärlek. Den är min älskade! Och man är rädd om dem man älskar. Nu råkar ju en bil vara ganska så värnlös och har vissa tekniska problem med att försvara sig mot elakingar. Så därför är jag utsedd till beskyddare och vakar över alla rörelser inuti och runtomkring (inom en radie av ca 300 meter) den högt älskade bubbelmaskinen. Jag försöker göra det rullande livet så bekvämt som möjligt för bubblan, den är ju trots allt en hel del år gammal! Trots sin höga ålder har den aldrig strejkat för mig. Och gissa varför? För att jag är älskad tillbaks ; ) Så bli inte rädd när jag råkar höja rösten om du går förbi min bil. Eller om jag i ren rädsla råkar skrika "akta stolpen" när du öppnar dörren även om stolpen står 1,5 meter bort. Det är inte riktigt min mening, jag kan inte hälpa det. För om något händer bubblan kommer jag aldrig att kunna förlåta mig själv. Och dessutom är neuroser enligt psykoanalytisk teoribildning  uttryck för omedvetna konflikter, eller rester av försvarsmekanismer som utvecklats under barndomen. Så jag kan inte göra något åt mitt beteende. Accept and let go

=D