frajdej -

Varning, synnerligen låg, men spännande, humor

Frida var ute och körde med sin bil när hon plötsligt fick en sladd och slog Volt. I det upplevde hon sån spänning att hon gjorde det ohm och ohm igen

=D

2009-01-28 @ 23:26:42 Permalink Elektricitet Kommentarer (2) Trackbacks ()

Lite kvällsfilosofi

Ett ögonblicks förstånd är mer än de flesta upplever på en livstid.

Jag är mycket tacksam för att jag fått chansen. Nu gäller det bara att hålla kvar vid det förståndiga, vilket kan vara en svår uppgift.

2009-01-28 @ 23:15:53 Permalink My life in glory Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vad pjäxor egentligen är till för

Denna händelse inträffade tidigare idag, söndagen den 25 januari.
Till berättelsen hör följande viktiga materiella ting och nyckelpersoner:
* Vännen 1, ursprunglig innehavare av 1 st lägenhet.
* Vännen 2, nyinflyttad i tidigare nämnd lägenhet tillsammans med liten dotter.
* Lägenheten, med tillhörande förråd i trapphuset strax utanför de 2(!) lägenhetsdörrarna.
* Snäll arbetskamrat och granne

Min telefon ringer just som jag är på väg att klä på mig för att åka och hälsa på en kompis i Långtbortistan (kan kalla det Toulla också). Blir konfunderad eftersom det är hemtelefonen som ringer, vilket är ovanligt. Blir ännu mer förvånad, och något stressad, när jag inte känner igen nummret som ringer, vilket är extremt ovanligt! Vågar tillslut svara, "ja det är Frida". ... Kortare tystnad innan jag hör ett "hej, jag har låst ute mig". Tänker en liten stund och kommer på att det är vännen 1, men kommer inte på varför hon ringer mig från ett främmande nummer och berättar detta. "Visst har du min extranyckel?". Ja, såklart det är därför hon ringer mig. Det har gått till på följande sätt: Vännerna håller på att lasta in lådor i förrådet, och eftersom det ligger precis utanför dörren har de inte orkat klä på sig dess mer. Liten dotter leker snällt utanför när hon plötsligt kommer på att de glömt att stänga dörren. PANG! Och naturligtvis hade dörren ett lås med den fiffiga funktionen att man inte behöver låsa, det låser sig själv när man stänger dörren. Jag slänger på mig kläderna i supermannen-fart och gasar iväg. In genom porten, uppför trappen. Och där möter mig den roligaste synen jag någonsin sett. Vännen 2 sitter i trappen iklädd nattlinne och enorma tjocksockar. Vännen 1 sitter också i trappen, iklädd nattlinne, stor, gul jacka och skidpjäxor. Bakom dem står liten dotter med lockigt hår och strålar över den roliga stunden i trapphuset. Jag kunde först inte gå hela vägen upp för trappen, har aldrig sett någon i nattlinne och pjäxor förut. De lyckades rota upp både pjäxor och jacka från förrådet. Om du någon gång får chansen att se något sådant så kommer du förstå mina känslor i det ögonblicket. Jag kunde inte sluta skratta. Ännu roligare blev det när vännerna berättar att ingen annan i trapphuset var hemma och Vännen 1 har därför fått springa iklädd nattlinne, pjäxor och för stor jacka över gården till huset mittemot där hennes arbetskamrat bor för att låna telefonen. Och sedan springa tillbaks hem. Och det var -15 grader ute. Jag överlämnar nyckeln och... den passar inte! För det är nyckeln till den andra dörren i lägenheten. Och den dörren gömmer sig bakom ett gäng enorma kartonger och en sopsäck stor som Afrika.

Det slutade i alla fall lyckligt. Och jag fick skratta mer än jag någonsin skrattat förut. Men liten dotter kommer aldrig få glömma incidenten då hon låste ut sin mamma och rumskamrat iklädda nattlinnen.

Underbart! =D

2009-01-25 @ 22:58:04 Permalink My life in glory Kommentarer (2) Trackbacks ()

Den objektiva iakttagaren

Min första kolteckning. Ursäkta den dåliga bildkvaliten, fotade med mobilen.
Men detta är alltså den objektiva iakttagaren, och sålunda den som äger sanningen.

2009-01-25 @ 22:36:05 Permalink My life in glory Kommentarer (0) Trackbacks ()

Min tavla

Har under veckan gjort två tavlor. Längesedan jag kände sådan skaparlust som drabbat mig den senaste tiden. Det är både fantastiskt och väldigt jobbigt. Vill ju göra min tavlor rättvisa, och det kräver tålamod och ryggvärk i mängder.

Till saken. Har gjort en tavla som jag är riktigt, riktigt nöjd med. Och fick av Ingrid namnet på tavlan nu när jag loggade in och läste de senaste kommentarerna. Namn och tavla kommer in på bloggen, så fort jag får möjlighet. Tänker ge bort den, så foto måste alltså tas innan den hamnar där den hör hemma. Tack Ingrid, namnet har bekymrat mig ett par dagar, men när jag läste din kommentar blev det så självklart =D

2009-01-23 @ 23:23:15 Permalink My life in glory Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dagens sanning. Eller in the eye of the beholder

Man säger att det alltid finns två sanningar, beroende på vilken part man frågar vad som skett. Och att det verkliga sanningen ligger någonstans däremellan. Men jag anser att det aldrig finns bara två, eller en enda sanning, varje individ med information nog att bilda sig uppfattning i en fråga äger sin egen sanning, och det är den enda sanningen för varje enskild person. Att tro på sin egen fullkomlighet och anse att man ständigt och jämt har rätt i allt är självbedrägeri, för det som är sant för mig är nödvändigtvis inte alls sant för dig. Jag kan alltid försöka tvinga på andra min sanning, genom att försöka övertyga dem om den “rätta vägen”, men det enda ett sådant beteende för med sig är smärta och obehag. Naturligtvis är man alltid fri att ändra sin sanning efter de givna förutsättningarna, men det är också alla människor enskilda rätt att själva ändra sin. Jag har aldrig rätt att tvinga min sanning på någon, speciellt inte om sanningen gör mer skada än nytta för mottagaren. Om jag anser att middagen jag blev bjuden på smakade väldigt illa behöver jag inte berätta det, eftersom kocken förmodligen kommer ta illa vid sig. Istället kan jag, om jag blir tillfrågad om vad jag tyckte om maten, berömma upplägget om jag gillade det, eller kanske såsen. Man ska alltså vara lite diplomatisk i sin ställning till vad som är sant, och acceptera andras olikheter. Man ska naturligtvis inte gå runt och kasta ur sig ogrundade komplimanger till höger och vänster, men om någon frågar vad man tycker ska man ta en stund och fundera på konsekvensen av svaret. Är det verkligen värt att göra någon annan människa illa bara för att man tycker att tapeten de nyss valt är gräslig? Det finns, för mig, ingen anledning att uttrycka hur ful den är eller proklamera att man själv aldrig hade kunnat göra ett sådant val, helt enkelt för att det bara är min egna sanning. Om dom däremot frågar vad man tycker om tapeten kan man ju helt enkelt säga “den är inte riktigt i min stil, jag hade nog inte valt den själv, men den passar bra i ditt hem”. För det gör den ju, den passar helt enkelt in i sanningen.
Fast det här är ju bara min sanning.

Respektera din egen sanning, men glöm inte att även respektera andras.

Acceptans, diplomati, respekt.

2009-01-20 @ 19:43:09 Permalink My life in glory Kommentarer (2) Trackbacks ()

Två gamla favoriter

De här serierna satt jag som liten klistrad framför. Roligt att se dem igen, med lite äldre ögon. Ser mycket nu som jag inte såg då, och säkerligen missade jag mycket idag som jag lade märke till som barn.

Konkret bevis på att även jag åldras =)
Men det står trots allt fast (i alla fall i min värld) att man inte måste kastas iväg bara för att man är lite trasig

2009-01-16 @ 16:37:02 Permalink Nostalgi Kommentarer (6) Trackbacks ()

Please don't eat my banana

Jag ska aldrig mer äta bananer! =...(

2009-01-06 @ 02:51:09 Permalink My life in glory Kommentarer (1) Trackbacks ()

Indelning av sällskapsspelare

Denna jul har bland annat spenderats med att spela spel. TP har varit det mest spelade, inte för att det spelats så många gånger fler än andra, utan för att det spelats under längst tid. Har under dessa timmar kommit till en insikt. Det finns två typer av sällskapsspelare; de dåliga förlorarna, och de dåliga vinnarna. De dåliga förlorarna skriker och svär över förluster och missade poäng och torterar sina medspelare med glåpord över sig själva när det går dåligt för dem. Men när de vinner tar de i regel vinsten med stil och blir lugna och glada. De dåliga vinnarna är dock en sämre typ av människor, de bryr sig inte märkvärt om det går dåligt, men spenderar minuter med små danser och jätteglada utrop så fort något går i deras väg. Och om de skulle stå som totalvinnare när spelet är över finns inga gränser längre. De hånar förlorarna och berömmer sig själva med uttryck som "Jag är BÄÄÄÄÄST!", "Haha, där fick ni" och "vem vann?! VEM vann?! VEM VANN!?! JAAAG! VANN", ackompanjerat av yviga dansrörelser och glädjesånger. Tillhör naturligtvis själv en av dessa kategorier, men vilken tänker jag (av självrespekt) inte avslöja. Det finns dock ett par personer i min närhet som inte behöver tvivla på vilken typ av människa jag är. Dom har fått det gnuggat i ansiket av en allsmäktig segrare.

2009-01-05 @ 11:54:32 Permalink My life in glory Kommentarer (0) Trackbacks ()

frajdej

Vacker, underbar och älskad av alla