Indelning av sällskapsspelare
Denna jul har bland annat spenderats med att spela spel. TP har varit det mest spelade, inte för att det spelats så många gånger fler än andra, utan för att det spelats under längst tid. Har under dessa timmar kommit till en insikt. Det finns två typer av sällskapsspelare; de dåliga förlorarna, och de dåliga vinnarna. De dåliga förlorarna skriker och svär över förluster och missade poäng och torterar sina medspelare med glåpord över sig själva när det går dåligt för dem. Men när de vinner tar de i regel vinsten med stil och blir lugna och glada. De dåliga vinnarna är dock en sämre typ av människor, de bryr sig inte märkvärt om det går dåligt, men spenderar minuter med små danser och jätteglada utrop så fort något går i deras väg. Och om de skulle stå som totalvinnare när spelet är över finns inga gränser längre. De hånar förlorarna och berömmer sig själva med uttryck som "Jag är BÄÄÄÄÄST!", "Haha, där fick ni" och "vem vann?! VEM vann?! VEM VANN!?! JAAAG! VANN", ackompanjerat av yviga dansrörelser och glädjesånger. Tillhör naturligtvis själv en av dessa kategorier, men vilken tänker jag (av självrespekt) inte avslöja. Det finns dock ett par personer i min närhet som inte behöver tvivla på vilken typ av människa jag är. Dom har fått det gnuggat i ansiket av en allsmäktig segrare.
