frajdej

Jag önskar att någon enda kunde förstå varför jag inte orkar. Och hjälpa mig fast jag inte ber om det. För jag orkar inte fråga.

Det är så mörkt, men det värsta är vetskapen om att det kan bli mörkare.

Under slutet av 1200-talet uppstod en stormakt som kallades Osmanska riket. Det omfattade stora delar av mellanöstern, sydöstra Europa och norra Afrika. Det osmanska riket behöll sin makt i hela 600 år. År 1683 belägrade den osmanska armén Wien, men förlorade så småningom. Efter sig lämnade de flera hundra kilo kaffe. Det var så kaffet gjorde sitt intåg i Europa. Jag vill härmed tacka det osmanska riket för sin utbredning, och den osmanska armén för att de förlorade och åkte hem utan sitt kaffe. Tack, från botten av mitt hjärta! Jag skulle inte överleva dagar som dessa utan era insatser för mänsklighetens rätt till centralstimulerande droger.

Dags att hämta dagens andra kopp.

Jag tvättar. Kläder. I tvättstugan. Och det är så tråkigt! Håller på att dö av tristess varje gång jag går ner, och tvätten verkar aldrig sina. Den 3:e och 4:e maskinen snurrar på för fullt där nere nu, och i lägenheten snurrar min lilla maskin på för fullt. Men, undrar ni nu, om du har en maskin i lägenheten, varför tvättar du inte allt i den om nu tvättstugan är så trist? Jo, säger jag, för att jag inte orkar tvätta. Jag skjuter på det tills jag inte har några rena strumpor alls (det är de som brukar sina först) och helt enkelt blir tvungen att tvätta. Tvättkorgen har svämmat över förlängesen, och de tre påsarna som står bredvid likaså. Kommer totalt bli 10 maskiner och en rejäl handtvättshög. Men 2 av maskinerna kör jag i lägenheten. Så kanske pinan går över lite fortare.

Nu vet ni min svarta sida, detta är det enda negativa med mig. Jag tvättar i princip aldrig. Tur att jag har mycket kläder =D

För övrigt har här hållits hundkalas. Tindra firade sin 5-årsdag i lugn och ro, men dagen efter bjöd hon in Goliat på fest. De fick hemlagad hundkalasmat; hundpannkakor med delikatessfyllning. Fyllningen bestod av hårdkokt ägg, keso, banan och ris. Synnerligen läskig kombo, men den var tydligen supergod! Tindra svalde en pannkaka hel och Goliat dödade pannkakan genom att skaka den, vilket resulterade i fyllning i hela köket. Det gick vilt till. Efter maten inträdde palt-koma och båda hundarna däckade. Det var grisigt, lite smågnabb, god mat och slutade med att alla deltagare däckade. Som en fest ska vara med andra ord

Jag har träffat jultomten idag... Eller träffat och träffat. Sett är väl ett mer passande ord. Han var på Konsum på lappgatan och handlade. Chokladask, mjölk, bröd och en limpa cigaretter. Inte trodde jag att han var rökare.Fast man borde kanske misstänka det med tanke på hans skrovliga röst och hosta (höh, höh, höh, finns det några snälla barn här?). Undrade också över varför han åker ända till Kiruna och handlar på Konsum. Kanske knakar i fogarna med tomtemor? Eftersom det inte är jul än ville han vara lite inkogntio, så han hade på sig skogsbyxor, skogsjacka och en grön mössa från ÖB (ni vet, såna där fula gamla militärmössor med öronlappar). Jag såg dock igenom hans utklädnad, men låtsades naturligtvis som ingenting för att vara snäll. Det är bara snälla barn som får julklappar. Fast att bara klippa skägget kortare och klä sig i grönt istället för rött lurar inte alltför många. Jag såg då på en gång vem han var! Borde ha passat på att ge min önskelista direkt till honom, portot till nordpolen är ju så dyrt nuförtiden!


Och till er som säger att jultomten inte finns: HA HA, in your face! Jag har träffat honom på konsum! Vad säger ni nu va?!

Igår var jag ledig. Har bytt skift med en kollega. Var otroligt skönt att sova ut en morgon. Men jag blev ändå trött klockan 21 på kvällen. Spenderade dagen bra tycker jag. Först var det bowling, och jag suger på bowling. FY FAN vad dålig jag är. Lyckades dock hålla humöret relativt uppe, nästan hela tiden. Av någon anledning brukar jag totalt förlora förståndet när jag bowlar eller spelar minigolf.  En gång kastade jag iväg klubban när det gick lite dåligt för mig på minigolfbanan. Det är inte hälsosamt att bli så arg, så jag brukar försöka undvika dessa sporter. Nåväl, ansträngde mig hårt och blev bara lite sur och det anser jag att jag hade all rätt att bli. Lyckades slänga 9 klot i rad i rännan. Men, lyckades med att slå två strikes och då kändes det lite bättre. På kvällen körde jag till Kurra, ufff vad halt det var. Som tur var var isvägen sandad. Höll på att slå ihjäl mig när jag skulle in i huset, det var skridskobana på trappen. I Kurra bjöds det på suovas och mandelpotatis, MMMM! Åt tills jag sprack och sedan kom tröttheten som ett brev på posten. Kämpade till halv tio, sedan la jag mig i hundsoffan. Tindra och Indy gjorde mig sällskap, Tindra låg i mina knäveck och Indy på min mage. Det var så fantastiskt skönt att jag somnade. Tror förövrigt att Indy är hunden för mig. Indy är en pensionerad Pointer med massor av fina år på nacken. Nu njuter han bara av livet. Han sover, vilar, blir kliad och sover mer. När hans husse försökte få honom att gå ut sprang han och la sig i hundsoffan, när husse gick till soffan för att putta ut honom la han sig och spelade död. Vi skulle komma mycket bra överens jag och Indy, vi har samma intressen. När herrarna var färdiga med sin bastuklubb stormade dom in i stugan och väckte mig, det var dags för ännu mer gott att äta. Denna gång kladdkaka, hallon och grädde. Somnade nästan med skeden i munnen och pannan i fatet, men höll ögonen uppe (och i kors). Kändes konstigt att det var dom andra som drack men jag som däckade. Måste varit spritångorna. Sedan väntade resan hem, som blev om möjligt ännu mer livsfarlig eftersom det inte bara var glashalt utan jag även var trött. Kommer inte riktigt ihåg hela vägen, och är inte helt säker på att jag var vaken. Men hem kom jag, stupade i säng. Tillbaks på jobbet igen, sista skiftet innan ledigveckan. Har en massa skojiga, och mindra skojiga, saker att göra under veckan som kommer. Det roligaste är nog att boka tid till frissan och färga bort min autobahn-utväxt. Frida goes blondare.

Tipsar förövrigt om ett blogginlägg av Mikaela. Mycket läsvärt!!

Jag vill tatuera mig. Igen. Vill vill vill. Nu har jag (äntligen) fått tag i numret till tatuererskan (man kan visst också skriva så) och tänkte ringa nästa vecka. Problemet är bara motivet. Någon som vill rita åt mig? Nej, jag tänker inte göra det själv, har försökt men får inte ner det jag vill på pappret.

Ja tänka sig, klockan är 7 på morgonen. Jag sitter och funderar på min kommande tatuering. Och ute i världen regnar galenskaperna. England har ett nytt lagförslag som ska tvinga nätoperatörer att stänga av fildelare utan rättslig prövning. Tjeckien får göra avsteg från punkterna om mänskliga rättigheter i Lissabonfördraget. Det var det sista landet som ännu inte godkänt fördraget, nu ska den genomföras. Ny grundlag, bara sådär. Utan folkomröstning. Sverigedemokraterna marscherar framåt och är på god väg in i riksdagen. Världen är allt bra skruvad.

15 februari 1564 föddes i Pisa en pojke vars upptäckter skulle revulotionera sättet att tänka på om jorden, rymden och naturlagar. Hans namn var Galileo Galilei och han växte upp med ett starkt intresse för mekanik och matematik. Galileo var övertygad om att man genom expriment kunde pröva verkligheten och ansåg  att naturens lagar inte alls var så komplicerade, till skillnad från den katolska kyrkan och andra då levande naturvetare. Han ansåg också att om man kunde bevisa en teori var alla andra teorier felaktiga, ett påstående den katolska kyrkan inte alls tyckte om. Under sin levnadstid gjorde han många upptäckter och påståenden som blev erkända först långt efter hans död. Några exempel är: en regel för pendlars rörelse, att alla fallsträckor är proportionella med tiden i kvadrat, att den fallande kroppens massa inte har någon betydelse för fallhastigheten (istället spelar luftmotstånd, lutning etc in), han upptäckte berg och kratrar på månen, Saturnus ringar, och fyra månar som kretsade kring Jupiter. Galileo skrev också en bok som bland annat tog upp hans teori om att det är jorden som kretsar kring solen och inte tvärtom. Det senaste fick den katolska kyrkan att gå i taket, de ansåg att jorden var rymdens centrum och att allt kretsade kring den. Man ville tysta Galileo, men påven kände sig snäll just den dagen straffet utdelades och gav honom livstid husarrest istället för dödsstraff. Den 8 januari 1642 dog Galileo, omedveten om vikten av hans upptäckter. Först 1992 beklagade katolska kyrkan domen mot honom och 358 år efter hans död, 2000, upphävdes den.

Tänk vad kyrkan har gjort för att hämma utvecklingen

Uppdatering är på gång. Ska bara få ordning på alla armar och ben och tankar och funderingar och uträtta allt som ska uträttas. Det är mycket just nu. Längtar till torsdag. Vill bli äldre och visare. Kanske allt löser sig själv då? Ja, hoppas kan man ju alltid. Tyvärr har jag blivit för gammal och vis för att tro på det.

Det är mitt i natten. Jag är vaken. Tankarna snurrar runt, runt, runt. Men det är bra, jag reder ut dom. Låter dom inte skena okontrollerat runt i mitt huvud. Det är mina tankar och jag tar makten över dom. Det är bra, och jag gläds åt det. Hur ska jag ta mig vidare härifrån? Vilket är nästa steg? Vilken fot ska jag ta först? Och bäst av allt är att för varje tanke jag tänker kommer jag lite närmare ett bra svar. Det är skönt, lugnande. Men likväl snurrar tankarna, och det kommer bli svårt att somna inatt. Imorgon kommer jag vara trött. Och det gör ingenting. För jag kommer bli pigg igen. Och jag kommer nysta upp denna oreda, tråd för tråd kommer jag reda ut tankarna och sedan vet jag. Sedan är jag säker på hur jag kommer vidare. Det är skönt. Idag är jag glad för det.

Helgen har förflutit mycket snabbt, kanske alldeles för snabbt. Har varit på samtalsledarutbildning för Ellen, en grupp för 14åriga tjejer. Och det har varit så jäkla roligt!! Vi har lyssnat, diskuterat, gjort övningar och lekt hela helgen. Ämnena har varit det som ska tas upp, bla vänskap/utanförskap, alkohol, skönhetsideal, sexualitet, döden, livet- ja allt som är viktigt i en 14årig tjejs liv. Allt grundar sig självklart i feminism, jämnställdhet och att utmana normen och går ut på att stärka starka tjejer. Idag på eftermiddagen drar jag och min samtalsledarpartner igång, vi ska till en skola i stan och träffa lärarna och berätta om projektet samt klistra upp affisher där och på en annan skola. Det ska även bokas en tid för att träffa tjejerna och berätta för dom om Ellen och värva deltagare. Förhoppningsvis drar vi igång samtalen nästa vecka. Otroligt spännande. Är riktigt peppad just nu!!!

---

Ska tydligen vara med i Nordnytt och prata om Ellen. Återkommer med info om när inslaget kommer sändas!

Lillebror- Vad gör du där inne egentligen?
Jag- Jag bajsar
-Jaha, vet du?
-Nä
-En gång när jag bajsade blev det stopp. Och då tryckte jag jättehårt åså kom det ut en jättestor bajskorv
-Jasså
-Ja, jättestor var den!

Intresseklubben anteckar

Jag har fått ett uppdrag. Jag ska bli samtalsledare för Ellen i Kiruna. Och det känns helt otroligt, fantastiskt och underbart! Ska bli så himla roligt! Läs mer om Ellen här

Jag har en gång gjort ett (ofrivilligt) skönhetsingrepp. Det gick till på följande vis.

För jättejättejättelänge sen, när jag var ung och dum och sprang på krogen, var jag med om en liten olycka som resluterade i att en flisa på ena framtanden lossnade. Eftersom jag vid tillfället var "lätt" berusad kände jag bara att det var grus i munnen och ett hack i tanden dansade jag glatt vidare. Dagen efter ilade det dock i hela munnen. Samtal till tandvården och akuttid. Tanden lagad och jag nöjd. Dock så höll lagningen inte särskilt länge, de som lagat en framtand vet att lagningen sitter väldigt dåligt. Återbesök hos tandläkaren, ny lagning som satt ytterligare en månad. Under det tredje (och sista) besöket hölls följande samtal mellan tandläkaren (T) och hans elev (E) om patienten (alltså jag):
T- Ja, såna här framtandslagningar är ju väldigt svåra att få hållbara
E- Mmm
T- Nästan omöjliga
E- Mhmm
T- Men patienten har väldigt långa framtänder
E- Ja
T- Onormalt långa
E- Ja
T- Så det bästa i det här fallet är att slipa ner hela skadan och framtänderna. Så slipper man laga i framtiden
E- Ja precis. Hur långt kan man slipa då?
T- Det här är så långa tänder så i alla fall en millimeter.

I mitt huvud snurrade följande tankar, om och om igen:
"Jag är en kanin. Jag är ett freak. Herregud! HUR kan jag ha missat att jag ser ut som en häst i munnen?!?!"

Tandläkaren slipade ner mina tänder. Jag fick spegla mig. Och det är nu det riktigt konstiga inträffar. Jag tycker att jag ser bättre ut. Jag ser skillnad. Fast ändå inte. Jag ser inte att mina tänder är kortare, men jag tycker jag är snyggare. Och min första spontana tanke är "jag måste slipa ner alla tänder, så jag får en jämn tandrad!"... Ehhh... WTF? Vad har hänt med mig? Jag har aldrig någonsin haft en vilja eller en tanke på att förändra mig själv med kosmetiska ingrepp och står helt plötsligt framför mig själv i spegeln och konstaterar att jag måste slipa ner mina tänder till en jämn rad a'la Carola Häggqvist.

Jag måste väl inte påpeka att jag släppt alla såna tankar (gick ganska snabbt) och att jag inte slipat ner övriga tänder?
När jag ser på gamla kort ser jag fortfarande inte skillnad på mina "onormalt" långa framtänder och mina nuvarande.

Har varit på fotoklubbsmöte idag, första mötet efter sommaruppehållet. Och som vanligt är jag full av inspiration när jag kommer därifrån. Idag var bildvisning på schemat. Flera medlemmar visade sommarens bilder, och temat för bilderna var allt från ölreklam (hade lätt kunnat säljas som reklam) till musik till familjesemestrar. Mycket kaffe, otroligt trevligt sällskap, applåder och gemensamma skratt. En ny medlem hade hittat oss, alltid lika roligt. Det finns många superlativ jag skulle kunna använda för att beskriva fotoklubbens möten, men håller dom för mig själv =) är ni nyfikna: känn er varmt välkomna till nästa möte!

Som vanligt gör livet ont att leva, men har kommit fram till att den dag det slutar göra ont kan jag lika gärna lägga mig ner och dö. För den dagen har jag inget mer att upptäcka, inga nya erfarenheter att göra. Och ingen mer lycka. För det är ju det livet är; kontrasten mellan smärta och glädje. Jag ska fortsätta upptäcka nya smärtsamma saker, och jag ska vara glad för att jag känner. Jag känner, alltså finns jag.

Oj kära nån vad länge sen det är jag har skrivit! Men det finns en mycket bra förklaring till detta. Jag har varit bortrest. Och sedan lat. Har varit på 80-årskalas. Min älskade lilla farmor fyllde jubilar och vår utspridda släkt vallfärdade i smyg för att överraska henne. Det blev många glädjetårar, god mat och massor av tårta. Är lite fascinerad över hur många människor från olika orter som var samlade på farmors födelsedag: 2 från Kiruna, 3 från Skellefteå, 1 från Sundsvall, 2 från Örebro, 2 från Växsjö och 1 från Luxemburg. Inte illa va? =) Bäst av allt var att farmor inte anade något utan att de allra flesta totalt överraskade henne med besök. Vi firade i pappas torp, och det var helt enkelt en fantastisk dag! Jag bilade ner, och upp. Det var en lång resa, men rolig eftersom jag fick flera timmar i bil med bror. Nåväl, har lite taskig inspiration just nu. Måste lusläsa nyheter och jaga upp mig för någonting så återkommer jag sedan.

As promised, här är bilder på den lilla pippifågel jag räddade...

Jag har även hunnit med att bli blond igen! =D

 

Men innan jag blev det gjorde jag en arkeologisk utgrävning på gården och fann detta:





Jag och E har varit på rensafari





Och självklart har det blivit massor av lek och mys med denna underbara varelse

Oj oj, kväll och trött jag. Har spenderat förra veckan med att återhämta mig från min 88-timmars jobbvecka. Nu börjar jag nog komma i fas igen. Har fått mycket användbara tips på vad jag ska göra som arbetslös. En av dem ska jag nog förverkliga under morgondagen. Och nej, det innefattar inte att städa någon annans kök, tyvärr A. Men resultatet kommer att synas här så fort det är klart. Dagen har varit lugn och skön, började med ett besök hos en banan och 4 koppar kaffe till mig. Bananen var bakis och nöjde sig med te. Sedan körde bilen till Tindras uppfödare. Även där ett par koppar kaffe. Pigg på koffein gick vi ut med hundarna, och Tindra, Tindras pappa Salle och (kull)bror Buster släpptes lösa på gården. Ursäkta språket, men FY FAN vad dom sprang! Allt som inte kunde flytta på sig levde mycket farligt, och vi som kunde flytta på oss var inte heller särskilt trygga. Det gällde att ha tungan rätt i mun när man parerade de tre galningarna. Att alla tre ser likadana ut gjorde ju allt mycket mer komiskt. De sprang som dårar på rad, pappsen först, och skällde i olika nivåer. Helt plötsligt kunde någon av vildhjärnorna få för sig att hoppa upp och kramas och var man inte beredd då så ramlade man omkull med 25 kilo hund över sig.

Nu väntar sängen och ett avsnitt av Pistvakt, underbart!

Det är med blandade tankar jag ger mig ut på mitt sista skift. Skönt, eftersom det är det 8:e 11timmarsskiftet i rad. Trist eftersom det just är det sista. Snart hägrar arbetslöshetens vemodiga vardag, och rastlösheten som mer och mer tar överhanden. Får se vad jag hittar på den här svängen. En gång blev jag städfreak och hade kliniskt rent i precis hela lägenheten. Spisen och ugnen skurades grundligt minst en gång i veckan, dammsugning skedde minst två gånger/dag. Förra gången vet ju en del vad som hände med mig. Man kan alltså konstatera att jag inte passar för arbetslöshet. Jag identifierar mig alldeles för mycket med mitt jobb (vilket kanske inte alltid är av godo, jag är ju något annat också inte "bara" elektriker eller satellitoperatör). Jag vet att jag har hög arbetsmoral. Och jag har alltid trivts på alla arbetsplatser jag haft! Vet att jag säger att jag aldrig kommer arbeta inom äldreomsorgen igen, men det har inte med arbetsuppgifterna eller att jag vantrivdes (för det gjorde jag verkligen inte) att göra utan den enorma press man sätter på de anställda genom att ständigt skära ner. Vill helt enkelt inte vara en del av denna dåliga förvaring av gamla människor. Och har man hög arbetsmoral inom det yrket blir man fruktansvärt utnyttjad. I övrigt så har alla arbeten jag testat på haft sin charm. Det finns alltid positiva sidor, och det är dem jag väljer att plocka fram. Jag utgår alltid från att jag ska göra mitt absolut bästa när jag arbetar, inte för att ses som duktig utan för att jag vill. Jag har ett arbete, jag får betalt för att utföra arbetet och då ger jag allt under arbetstid. Så enkelt är det.

Har en vecka till godo innan jag måste skriva in mig på AMS. Ett deprimerande ställe. Och jag kan ärligt säga att jag inte fått särskilt mycket hjälp därifrån någon gång. Jag gör precis som dom säger att man ska göra, men inte för att dom säger det utan för att jag vill ha ett jobb. Och ingen kommer att gå fram till mig på stan och erbjuda mig ett om jag inte visar intresse.

...Eller vänta nu. Det har faktiskt hänt =) Fick mitt andra jobb på detta vis: spenderade otroligt mycket tid efter skoltid under gymnasiet med att fika på ett café i stan. En dag frågade ägaren om jag ville ha ett jobb där. "Ja" svarade jag och trodde att han skojade med mig. "Bra, kan du börja på lördag" "jodå" svarade jag. Var osäker på om det var på riktigt eller inte ända till jag påbörjade skiftet. Där blev jag kvar i över ett år innan jag sökte nya vägar.