Varvade internet

Jag har varvat Internet.... Efter en hel del intensivt surfande tog internet slut. Är du nyfiken på hur slutet ser ut?
Kolla här

Pain is only temporary, glory is forever

Igår kväll lämnade jag min bil till verkstan. Den ska in idag, men jag sitter ju ute i skogen på min ända och svär åt allt vad datorer heter. Jo, jag är på jobbet. Och de senaste dagarna har faktiskt gått riktigt dåligt. Och när det inträffar utvecklar jag ett hat mot servrar, adresser, script, gränssnitt och unix. Naturligtvis intressant att ha lite extra att göra, men jag vill ju att det ska gå bra, att allt ska flyta på. När jag har tråkigt på jobbet och ingenting att göra betyder det att allt är OK och går som det ska. Det gillas. Vi vill att allt ska gå som det ska. Som tåget, på räls. Inte som nu, kleta i sirap, hänga sig, tjorva och vara allmänt krångligt.

Jo just det ja, min bil. Den står nu så fint och väntar på reparatation. Den ska bli fit for fight inför semestern. Men lite trist känns det att köpa en bil som måste in på verkstad efter 35 mil i min ägo. Tur att det finns garantier =D

Semestersemsestersemestersemester

Om 7 dagar har jag semester!! Min allra, allra första semester. Najs.
Så jag har med andra ord bara 6 skift och 2 timmar kvar att jobba. Usch vad jag längtar.


Till dig, mitt hjärta





så slarvade hon bort....

Förra veckan gjorde jag en snabbrensning. Och lyckades på något sätt trolla bort en hel karta med mediciner. antingen har jag lagt dom på ett jättefiffigt ställe (där dom aldrig kommer hittas igen) eller så jag slängt iväg dom. Har ingen aning om vilket. Igår natt tog batterierna slut på mobilen, när jag kom hem från jobbet och hade kräm i den insåg jag att jag glömt PIN-koden. Men bestämde mig ändå för att chansa på vad jag trodde att det var. Så nu är telefonen spärrad. Och ingenstans kan jag hitta pappret där PUK-koden står. Har nog allra troligast lyckats slänga iväg den också.

Nu låter det ju som att jag är värsta rensningsmonstret. Det är jag inte. När jag letade pappret med koden hittade jag bla tre tomma kuvert. Och en massa reklam. Hur fan lyckas jag?!

Någon som är sugen på att organisera mitt kaos? =P (och hjälpa mig med att låsa upp telefonen)


Dagens i-landsproblem

Det här med att köpa bil, vilken jäkla djungel!! Först ska man bestämma hur stor bil man ska ha, och då kan det ju vara smart att i alla fall tänka ett år framåt (så man slipper byta på en gång), sedan är det prisnivån som ska bestämmas. När detta är gjort står man inför ett antal val, och det är här det kluriga börjar. Vilken utrustning är viktig och måste finnas? Vilken motortyp är bäst? Manuell- eller automatväxlad? Vad är viktigt att tänka på för framtida försäljning av bilen (let's face it, man kommer inte behålla bilen tills man är pensionär så efterföljande köpare är viktiga att tänka på. Om man t.ex köper en SAAB 9,5 är automatlåda nästan ett krav, annars sjunker efterfrågan dramatiskt på bilen)? Utrustningsnivå? När sedan detta är inringat är det dags att gå igenom urvalet. Alltså provköra, läsa på, jämföra och studera de modeller som nu passar in i kravmodellen. Sen står man där, med beslutsångest och det slutar med att man skiter i allt för att det inte gick att bestämma sig.

Vi har fram tills alldeles nyss varit ganska fokuserade på två eller tre olika bilar, men nu börjar det trilla in fler alternativ (eftersom vi öppnade ögonen litegrann). På bara en timme har jag hittat två till som ska jämföras. Ska nog räkna med att hitta ytterligare någon innan ett beslut tas. Alltså minst 5 olika bilar som ska provköras, testkännas, utrustningsjämföras och mikroskopsinspekteras.
Dagens I-landsproblem. "Ooooh nej, jag vet inte vilken av dessa fina, tjusiga och bra bilar jag ska välja, vad ska jag göra, vad ska jag ta mig till?!" (Bör läsas med ljus, tillgjord stämma)

Fast ett ganska roligt bekymmer är det, helt klart!

Min saknade vän

Jag börjar bli trött. Klockan är 04:20 och det är 2 timmar kvar för mig att jobba. Tankarna glider iväg åt alla möjliga, knasiga håll när vargtimmen börjar ta slut och under natten har min hjärna sorterat mellan tankar om att det behövs solskydd till bilen och att jag behöver (jo behöver) en hund. En labrador hade varit fint...

Eller en Tindra. Har saknat henne enormt inatt. Gick igenom min dator och hittade massor utav bilder på henne. Minns fortfarande hur hennes päls känns i näsan, hennes uppmärksamma blick och uppfodrande puffar med tassarna när hon önskade klapp och kel. Minns hennes enorma glädje och arbetslust när det var dags att dra. Minns hennes mysiga nos som då och då träffade ansiktet. High five, vågen, sök, stanna, snurra.
Den kommer nog aldrig att släppa helt, saknaden efter henne. Men den här enorma längtan efter henne kommer mer och mer sällan. Har lärt mig livet utan henne. Hur nu det gick till? Kändes omöjligt i början. Nu kan jag ju till och med tänka på henne utan att börja gråta. Min fina lilla prinsessa, som jag saknar dig!

Bilsemester med semesterbil

I måndags for jag till kalix. Och hämtade en ny bil! =D
Lämnade min nyckelpiga hos Nordiska bil och åkte hem med en sån här istället



I den ska vi åka på bilsemester! Ska bli så härligt, vara tillsammans allihopa och spendera 2 veckor med att bara göra det vi känner för. Hoppas på mycket sol, bad, grillning, shopping, jordgubbar och laaaata dagar! =D
Om 2½ veckor åker vi, jag, Fina J och Fina J:s underbara barn =)

Det blir super!

Min allra första semester närmar sig!

Om lite drygt en månad får jag semester. Min allra första semester. Jag har inte varit ledig en sommar sedan 1997... Förstår du hur länge det är?! Men i år ska jag då ha min första semester någonsin. Betald och allt! Och att få fira den med Fina J och hans Fina barn! Hade inte kunnat bli bättre, på något vis... Jo, det hade varit liiite bättre om vi hade hunnit byta bil innan semestern, så alla får ordentligt med plats. Det kändes lite tråkigt igår när vi tänkte på det. Men som vi sa, det är vår första gemensamma semester, den får vara lite stapplande och trevande. Det gör ingenting. För vi har många fler semestrar att fira tillsammans.

Till helgen händer det grejer vill jag lova! Men jag tänker inte säga vad =P berättar när det är över.


Jag är bortskämd =)

När jag kom hem från mitt 12-timmarskift på jobbet igår var bordet fin-dukat. Maten var fördiglagad och i en skål låg en påse chips och mitt favoritgodis. Maten var supergod! Och till det fick jag ett glas vin. Sen var det filmdags. En film jag länge velat se. Med andra ord var det helt underbart att komma hem igår, till min underbara J!

Ärligt, jag har världens finaste pojkvän!

Fina, fina J!


Pyttipanna- dvs spretigt inlägg

Har planerat in en fotosession till helgen, med en riktigt bra modell. Vi har fotat tidigare också och jobbar riktigt bra tillsammans. Är grymt laddad inför fotograferingen och har en hel del ideér på lager.
Har hunnit med en del blombilder. Är dock inte lika kul utan makroobjektiv. Måste införskaffa ett (alternativt makroringar) så fort ekonomin tillåter. Nåväl, just nu är siktet inställt på helgen. Måste fixa bakgrund, tömma kameran och ladda batteriet (kamerans och mitt eget) innan helgen.



Det har varit sommar i stan. Helt underbart! Jag tog vara på värmen och sprang i shorts och linne hela tiden. Träffade på gamla kollegan M som konstaterade följande "sommaren i kiruna är den bästa dagen på hela året". Mycket sant. Men för säkerhetsskull ska jag införskaffa spf40, ifall värmen och solen återvänder en till dag.

Snus-djävulens klor sitter djupt!

Jag är nikotin-fri. Har varit utan snus i 4 veckor, på torsdag har jag varit utan nikotin i 4 veckor (tuggade nikotintuggummi ett par dagar) och utan onico (nikotinfri snus) i 1½ vecka. Det är skittrist att vara nikotinfri. Jag saknar snuset, ofta! Flera gånger per dag kommer jag på mig själv med att vilja lägga in en snus. Att jag väljer att låta bli gör att jag känner mig duktig. Men det är så trist att låta bli!!! Saknar min kompis Snusen. Saknar känslan under läppen. Det värsta är att jag är fullt medveten om att jag inte kommer få någon stor aha-upplevelse när jag inte längre saknar Snusen. Längtan kommer bara vara borta. Ingen belöning i sig alltså. Får nöja mig med den simpla belöningen att jag får ha kvar mina tänder, har bra andedräkt, minskar risken för cancer och inte längre slänger flera hundra i veckan på skit som är dåligt för hälsan.

Men jag är nöjd, med mitt beslut, mitt sätt att genomföra det, och min beslutsamhet att inte en endaste gång till i livet snusa. Eller ens lukta på det. Jäklar vad jag kommer klara det här!!

Snöless idag!

Ja se det snöar. Och har snöat hela dagen, idag och igår. Usch vad jag är less på snö just nu! De här dagarna bor jag utan tvekan på fel ställe, hatar dessa bakslag. Jo, jag är van och jo jag vet att de kommer varje, jäkla "vår". Men ändå. Just nu är det ingen årstid alls egenligen. För varmt för vinter, för lite snö för vår, för mycket snö för sommar. En äcklig mellanperiod och just nu fyller snön inget syfte eftersom den inte duger till något annat än stenhårda, vattenfyllda snöbollar.
Just idag ser södra Sveriges slaskvinter riktigt lockande ut i mina ögon och jag kan tänka mig att stå ut med ett par månaders regn istället för 8 månaders vinter. Gräset är alltid grönare på andra sidan, tråkigt nog. Hade gärna ätit sommarkakan men behållt vinterrussinen.

Ännu ett riktigt trist inlägg....

Jag har inte riktigt haft motivation till bloggen på senaste tiden... Har inget att skriva om! Läser en massa intressant på nätet då och då, men kommer inte riktigt på vad jag ska pränta ner till eftervärlden. Dålig fantasi helt enkelt.

Men dessa livsomvälvande händelser har jag upplevt den senaste tiden:

|x| Har varvat ett spel för första gången i mitt liv. Det heter "Order up" och går ut på att laga mat (Wii såklart)
|x| Har hittat ytterligare en chokladsort jag kan äta: MMMMMaltesers. Rikigt smaskigt
|x| Har lyckats vräka bakterierna som bodde i mig
Övrig tid har gått åt till att vara kär ;)

Tänka sig, vilket überintressant liv jag lever. Men nöjd är jag. Till och med mer än nöjd. Hur skulle jag inte kunna vara det? =)

Long time no see. I'm alive!

Har åkt på en äckel-päckel-jobbig infektion och är nu inne på min andra antibiotika-kur på 14 dagar. Den första var ganska kraftig eftersom infektionsvärdet var så högt. Hjälpte lite, men många problem kvarstår. Var till läkaren igen igår, och visst fan är infektionen kvar! Inte konstigt att jag känt mig extra trött och utmattad den senaste tiden. Fick en ny kur, en annan sort. Dessutom gjordes en odling för att ta reda på vilken sorts bakterie det är som huserar i mig. När jag skulle hämta ut tabletterna på apoteket reagerade apotekarien på att läkaren skrivit ut högsta möjliga dos och dessutom dubbelt så lång som FASS rekomenderar. Fick snällt sitta och vänta på att de ringde läkaren för att höra om det var meningen med så många tabletter och om han tänkt igenom sitt beslut. Det var meningen, och genomtänkt. Så nu äter jag 2 tabletter av högsta dosen 3 gånger dagligen i 5 dagar till. Den stora nackdelen är att de ska tas i samband med måltid, men jag får sura uppstötningar av dom. ÄCKLIGT! Jag gör dock vad som krävs för att utrota dessa små monster som anser att min kropp är ett bra ställe att bo på. Och inte betalar de hyra heller *hmpf*.

Fina J följde med mig till sjukhuset. Inte för att jag var orolig eller så, utan bara för att hålla mig sällskap!! Helt underbart att inte behöva sitta där själv och glo =D

Idag var tanken att vi skulle åka till pappa i Torneträsk, men vädret ville annorlunda. Det regnade hårt däruppe, och att åka bil på hal väg i 45 minuter för att sedan sitta inne i en husvagn och glo kändes inte så lockande. Blev en massa spel, både Wii, dator och monopol istället. Sedan fick vi besök, av en myra. Hon hade med sig tårta till oss, och fick lite ballonger som jag ritade gubbar på i utbyte.










Ett litet steg för mänskligheten...

Ett stort steg för mig, mot "friskförklaringen". Har minskat dosen av min medicin, med 1/3. Om några veckor ska jag minska ytterligare, men då med 1/10. Ju lägre dos jag tar, desto mindre blir stegen man kan minska med. Min läkare sa att jag kanske (kanske) är medicinfri efter sommaren! =D Kanske spenderar semestern med bara 0.5mg/dag jämfört med dagens 60! Underbart underbart underbart! Jag ser ett slut. Jag ser ljuset i tunneln.

Den senaste tiden har jag mått så bra, så jag tog själv kontakt med läkaren för att diskutera minskning eller rent av nedtrappning. Det är en underbar känsla att vakna och må bra. Och den senaste tiden har inneburit så stora förbättringar att jag knappt hunnit med själv. Ibland måste jag stanna upp och bara skratta med livet, det ligger en enorm lycka i att klara av saker som tidigare har varit förbannat jävla omöjliga.

Jag går mot hälsa! Alltså mot ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, enligt WHO.

Gömma nyckel

Slutade jobbet i morse, satt i bilen precis 6.30 när P3-nyheterna började. Lyssnade på dem. Släppte av kollegan och svängde hemåt när klockan slog 7.00. P3-nyheterna började, lyssnade igen. Kom hem, gick uppför trappen, stoppar ner handen i väskan och börjar rota runt, runt, runt. Tillslut ganska febrilt. Tömmer innehållet i väskan på golvet och inser att där inte ligger någon nyckel! Inser att den hänger kvar på kroken på andra sidan dörren och hånflinar åt mig. 

Ringer fina J, som ringer sin mamma, som har en reservnyckel. Går dit, ringer på. Och efter en stunds letande inser vi att där inte finns någon nyckel heller. Ringer fina J igen, som ringer fina barn, men de har inte nyckeln. What the f***?!?! Vad ska jag göra? Fina J är i Svappis och jobber, har med sig sina nycklar. Har i detta läge två alternativ. Det första är att sova i bilen. Känns inte så lockande. Och skulle förmodligen sluta med en påknackning av polisen som undrar varför i helskotta man ligger i bilen på parkeringen utanför lägenheten och sover. Det andra alternativet är att köra bilen till Svappis, hämta nyckeln och sen köra hem igen, låsa upp dörren och sedan gå och lägga sig i sängen. Jag valde efter viss betänketid det andra alternativet. Resan gick bra, jag fick nyckeln och en massa pussar som plåster på mina sår. Och sedan sov jag oerhört gott! Idag var nyckeln det första jag lade ner i väskan.




Dödliga synder

Vi var i Piteå i helg, jag och fina J. Bodde på ett riktigt fint hotell och ägnade oss åt fem av de sju dödssynderna. Så nu kommer vi drabbas av evig fördömelse, för vi ångrar oss inte en sekund! Och helgen var så underbar och fantastisk att jag helt klart kan tänka mig lite skärseld som betalning (även om det på intet sätt var en gratis helg, huu vad det har gått pengar =)


Kameran har anlänt! Ligger hemma på köksbordet och väntar på ett minneskort. Har självklart taffsat en hel del på den redan, men måste vänta med att fota innan jag lagt vantarna på ett SD-kort. Lite ogenomtänkt av mig att inte beställa minneskortet samtidigt som kameran... Men that's that. Jag ska stödja den lokala handeln och införskaffa ett från stan. Sen kan vi låtsas att det var min plan hela tiden, och inte att jag hade tillfällig hjärnblödning. Det var intressant att trycka på "godkänn" när jag hämtade ut paketet. Första (och förhoppningsvis sista) gången jag godkänner en transaktion på över 15.000 kronor via en kortautomat på Coop. Nu ska här fotograferas!

Jobbar natt denna vecka. Har ca 6½ timme kvar innan jag får åka hem till sängen. Den tomma sängen. Fina J har hunnit gå till jobbet. Som tur är luktar sängkläderna som honom. Ska borra in huvudet i kudden och sova gott.


620 gram lycka

Idag har jag beställt en ny kamera!!! Kollar min mail varannan minut för att se om den är skickad. Vilket skulle vara konstigt med tanke på att det är mitt i natten och det gått ca 50 minuter sedan jag gjorde beställningen.
Valet föll på en Nikon D90620 gram ren och skär lycka! Två objektiv (Nikon) kommer samtidigt (här följer information till er som bryr er om sådant: 12,3 miljoner effektiva pixlar, ISO 100/200/3200/6400, slutartider 30-1/4000. Objektiv:  ett 18-105 och ett 70-300). Ett belysningsset ska också införskaffas, liksom reflexskärmar.




Bitande bistra omvärld

Klev ut genom dörren och hoppade snabbt in i bilen. Ville inte känna efter hur kallt det var, utan tittade på termometern i bilen istället. -26 lös på instrumentpanelen med gula, ilsna streck. Inne i bilen var det varmt och skönt, sätesvärmaren gjorde sitt jobb lika bra som fläkten och temperaturen var någonstans runt 22 grader. En skillnad på 48 grader mellan ute och inne. En skillnad som snart skulle bli mycket större. -26 sjönk för varje åkt kilometer, och ganska snart landade den på -37. Tack och lov för den varma sköna bilen, som var 59 grader varmare än luften på andra sidan dörren. Till och med bommarna på jobbet tyckte det var kallt, och var inte så sugna på att göra sitt jobb, lite övertalning krävdes.

Det har varit kallt en längre tid nu. Bistert. Strävt. Gnistrande träd som ser så sköra ut att man tror att de ska brytas av av sig själva. Knarrande snö, frost i håret. Bitande kinder. Det är inte lång tid kvar nu, innan solen åter lyckas värma upp luften. Men idag är jag glad för min varma jacka och varma skor. Ei pakkanen naura.



 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0