Vetgirig
Det finns en mycket skojig sida som heter
Vetgirig där man kan göra olika sorters test för att kolla sin allmänbildning och bildning i olika kategorier (bla Simpsons, hundraser, svåra svenska ord osv). Man kan även göra en s.k. utmaning, dvs man fyller i sina vänners e-mailadresser och alla gör samma test varefter någon utses till vinnare.
Någon som är intresserad av en utmaning? Skriv en kommentar med din mail-adress (kommer inte publicera dem) så skickar jag en utmaning när vi är några stycken. Skriv gärna tips på ett skojsigt pris till vinnaren, för mig räcker inte
ära! =D
Come to me Converse
Är på jakt efter ett par gråa Converse ClassicHI. Hittat dom på Junkyard, men vet inte om jag har råd än =( Måste nog vänta till nästa lön, ska ju trots allt till södra Sverige på bröllop och det kommer kosta ett par kronor. Ska dessutom köpa löshår så jag kan vara en långhårig brudtärna. Och ett par schyrre klackar. Dessutom kostar ju hunden också på tågresan eftersom hon är så stor. Letade iaf lite på nätet efter Converse-skor och kom in på Pricerunner. Hittade ett par svinfina(!) Converse i lila mocka. Blev helt kär. Sen insåg jag att de bara fanns i barnstorlek och jag blev inte begåvad med strl 35 som alla andra kvinnliga Kirunabor utan kräver den enorma storleken 38. Så det var bara att glömma sin dröm. Hittade dem inte i vuxenstrl någon annan stans. Tyckte att priset var lite för lågt, 349 spänn. För bra för att vara sant.
Nu har jag snart bara 2 skift kvar. sluter ju om 2 timmar och 45 minuter. Och tro det eller ej, men har varken kollat sjukhuset eller spelat mina nätspel. Hittills iaf ^^
Nattens tankar
Om en timma och 20 minuter åker jag hem. Då har jag tjänat pengar i ytterligare 11 timmar. För en del av dessa pengar tänker jag köpa en massagedyna man lägger i stolen. Fasikens vad skönt att få massage en halvtimme varje dag! Behövs när man spenderar 11 timmar sittandes på rumpan framför en dator varannan vecka. Känns i ryggslutet och axlarna, och jag har ändå 3 skift kvar den här veckan. Längtar hem till min säng och spikmatta. Spänner i nacken och axlarna, känner att jag sitter och drar upp axlarna mot öronen hela tiden. Förmodligen för att jag rör mig för lite och kroppen försöker kompensera bristen på muskelaktivitet.
Snart är det ledigvecka som gäller. En del av den ska spenderas i en av Norges fjordar. Där ska jag fiska spännande fiskar och när jag kommer hem hoppas jag att jag har nån sort iaf att koka fisksoppa av. MMMM! Hunden ska givetvis med, vi är ett stort gäng som drar iväg. Närmare bestämt 14 pers. Tyvärr får vovven inte bo i huset vi har hyrt så jag ska tälta =D Spännande äventyr, och spännande minst sagt att se vad hon tycker om camping. Hoppas hon trivs med det, eftersom en fjälltur är planerad till sensommaren. Funderar på att åka tåg till Narvik, och bli upphämtad där. Även detta för att Tindra ska få prova på. Hon ska med på bröllop i sommar och det blir tågresa ner, så hon måste få chansen att prova på det där med SJ.
Nu är det en timma och 10 minuter kvar till hemfärd, alltså ca 1,5 kvar tills min rygg ska data spikmattan.
I'm falling in love
med mitt jobb. Varje dag är ganska långsam, men de minuter (ja, det ska stå minuter) jag utför aktivt arbete under ett pass är jävligt givande. De siffror som första dagen såg ut som hieroglyfer har jag nu lärt mig tyda och jag får ut något vettigt av de flesta. Varje dag händer minst en ny grej, och minst en gång i veckan är det nya nytt även för de som jobbat flera år här. Jag får använda min hjärna, mycket aktivt. Måste tänka efter. Det ska bli rätt, inte fel. Och blir det fel kan jag, utan press, klura på varför. Övrig tid på jobbet går åt till surfande, chokladdrickande och pratande med mina sannerligen jättebraiga kollegor (men M&M (mina idioter), ni är fortfarande nummer ett =D ). Jag gör dessutom skillnad för världen med mitt arbete, de produkter jag övervakar skickas till miljöforskare världen över. Med min hjälp kan forskare göra viktiga analyser och slutsatser. Jag är glad när jag ska till jobbet, det känns inte tungt och tråkigt. Och det är så här ett jobb ska vara. Det ska vara utmaningar, tankekraft och självbestämande. Att jag dessutom har en (i mina ögon) ganska bra lön är grädde på mitt mos. Jag är stolt över mitt jobb, och arbetet jag lägger där. Jag är kär
+ - = -
Det här är dåligt idag:
Jag har huvudvärk som vägrar släppa
Jag är trött, som vanligt
Jag känner mig gnällig
Jag är godissugen och fast i skogen
Jag är jordgubbssugen och fast i skogen
Jag har inget att göra
Livet suger idag
Det här är bra idag:
Jag tjänar pengar
Fick träffa E på dan
Jag får sova om 8 timmar
Slår man ihop alla plus och minus landar man ändå på minus. Skitdag.
Beställningsmord
Vilka vänner. E ville ha ett par mord utförda, så hon bad R göra det. För att slippa göra skitgörat själv och för att R uppenbarligen njuter av att döda levande. Han började omgående planera, och idag sattes planen i aktion. Nu är X antal små firrar uppfiskade och dödade och snart i E:s kyl. Kanske måste be henne göra en matback åt mig? =P Apråpå matback så kan vi köpa såna i frysen på jobbet. 40 spänn kostar dom och det är mumsig hemlagad mat i massor i dom. En back räcker ofta till 2 måltider. Idag åt jag kycklinglasagne. Och det var det godaste jag ätit på mycket, mycket länge. Ska skriva mitt namn på en till sån back så har jag mat imorgon också (det var så gott så den räckte inte till imorgon). Omväxling förnöjer inte alltid ;)
Det är vår underbara restaurang på Esrange som lagar maten och skickar till oss i Salmi. Det är alltså lunch som inte går åt som blir matbackar istället för att slängas. All mat är "hemlagad", inget prefab. Till och med brödet bakar dom! Och dom kan laga mat. Farligt gott
tid
När tiden står stilla
och hjärtat slutar slå
allting rör sig
men ingentingt ändå
Minnena bleknar
fortare än vi kan förstå
och inget blir igen
som det varit just då
Andas inte,
håll mig vid liv
låt inget komma nära
springer
tar stora kliv
Låt ingen röra
jag avskyr din hand
jag vill ingenting höra
ingenting se
kämpar mot tanken
som kämpar mot mig
jag är alldeles ensam
Vem kan rädda mig
Kråkhämnd
Hämnden skall komma till mig, jag behöver inte själv utföra den. Lysande bevis för detta fick jag idag. Var på promenad med mina bestar i parken bakom huset. De som följt min blogg vet att min kära lilla vovve förvandlades till mördarmaskin en dag och hade ihjäl en av kråkorna som retat henne i tid och otid. Detta resulterade i att de två kvarvarande kråkorna anföll oss så fort vi möjligtvis kunde vara på väg mot parken, och inte har de gett upp inte. De verkar ha ett enastående minne och kommer till attack så fort vi sticker ut näsorna genom bakdörren på huset. Nåväl, idag hade jag ju två vovvsisar med mig "får se vad kråkorna gör nu" tänkte jag i mitt stilla sinne och kände att de darrade av skräck inför dessa två mardrömshundar. Ingen kråka syntes till. Ingen kråka hördes ens. Konstigt. Längre in i parken ser jag plötsligt; på marken ligger en fågel i bitar. Och om det inte är en kråka minsann! Mohahaha! Där fick ni. Two down, one to go. Så, alla ni som gillar att skjuta djur är välkomna till min park med ett gevär för att utrota den sista flygande otäckingen. Man får ju skjuta djur som angriper en, var det inte så? =)
Förtydligande: det var alltså inte min hund som dödade den andra kråkan. Förmodligen var det en annan hund som lessnade på att bli retad.
På begäran: kortfattad uppdatering
Jaha, en liten uppdatering i mitt kaosartade liv. Resan till Linköping gick bra. Fotade lite, njöt av den överdrivna värmen och provade min brudtärneklänning, ett blått fodral som satt helt perfekt. Får med andra ord inte gå upp ett gram innan bröllopet. Stannade bara en hel dag, åkte hem tidigt på torsdag morgon. Hem till kylan. Klev av planet i klänning (eftersom det var det mest täckande plagget jag lyckats packa ner, tänkte bara på ned-resan, skulle ju vara varmt där!) och blev ganska omgående blå. Men det var faktsikt ganska skönt, över 30+ och vindstilla är inte så behagligt när man kommer från nordpolen. Hem igen, sova sova sova. Sov från 15.00 på eftermiddagen till 09.30 dagen efter. Skönt! I fredags hämtade jag en hund till, nej inte en hund till mig. Är hundvakt. Så nu har jag två bestar att hålla ordning på. Den ena (min) som enligt många ser helt livsfarlig ut, och en som låter helt livsfarlig. Morrar och skäller åt allt som rör sig när hon sitter och håller utkik på balkongen. De två vovvarna kommer hyffsat bra överens, vilket är skönt med tanke på ders storlek. Det var bara första dan dom var tvungna att tjura lite på varandra. På fredag kväll bar det av till stugan, skönt att bara vara i skogen och göra ingenting. I lördags kom E förbi, vi skulle fiska lite och grilla korv. Halkade dock till på promenaden och stukade knät för 711e gången i ordningen. Kändes först inte så farligt men efter en stund var det så pass mycket vätska i knät att jag inte kunde stödja på det eftersom det vek sig åt alla möjliga håll då. Bara att packa ihop och åka hem =( Så nu har jag kryckor D=´ Mycket, mycket synd om mig. Men det måste se kul ut när jag är ute på promenad med två lallare och kryckor ^^
Det är iaf skönt att vara tillbaks på jobbet igen, och vila upp mig igen ;) 8 skift, sen ledigvecka. Då ska jag till vårt västra grannland och fiska.
Nedräkning
Hehe, idag mår jag fint =) Sista skiftet, nykter, inte bakfull och snart rik. Till skillnad från en vän jag pratade med idag. Som vaknade med skorna på i sängen och funderade på varför ungarna i trapphuset hördes så tydligt. Det var pga att ytterdörren stod öppen. Min nedräkning har börjat, 10 timmar och 40 minuter kvar till ledigvecka. Ska snart gå och välja middag till kvällen. Nästa vecka ska jag laga matbackar så blir det lite billigare. Jag är ekonomisk. Och nöjd. Idag känns det faktiskt ganska bra =D
Tidsoptimist, javisst
Sitter och funderar på min känsla för tid. Den är inte alltför fungerande. Jag är en sann tidsoptimist. Tror mig hinna med allt, samtidigt. Och det slutar hela tiden med att jag blir utmattad av allt jag tar på mig. Dessutom måste jag ibland ringa till folk och avboka våra träffar precis innan vi ska ses pga att jag helt enkelt inte hinner, alternativt att jag tagit ut mig så innan att jag blivit sjuk. Känns taskigt, både mot mig själv och andra.
På måndag har jag flera viktiga "måste"samtal att ringa, ska få besök och hinna packa en väska. På tisdag morgon drar jag till Linköping, stannar där till torsdag. I linköping har vi en massa saker att göra, så det blir ingen lugn semester. Däremot ska jag fota lite när jag är där nere, och det ser jag fram emot. På torsdag kväll eller fredag morgon kommer en hund som jag ska passa i 2 veckor och på söndag eftermiddag är det dags för jobb igen. Imorgon börjar mitt sista skift innan ledigvecka, men innan jag börjar ska jag hinna till pappa och vinka hej hej, dom åker nämligen söderut till sitt torp imorgon kväll. Ser fram emot nästa jobbvecka, då har jag ingenting inplanerat, ska bara ta det lugnt med hundarna på dagarna och jobba på kvällarna.
Jag har tänkt ta tag i det här med min tidsplanering, och första steget i det är att köpa en almanacka. Vilket jag tänkt göra imorgon. Behöver verkligen göra något åt det här, är inte meningen att man ska gå runt och må dåligt för att man vill för mycket på en gång. Mitt mål är att skriva ner vad jag planerat in i almackan och sedan kunna säga "nej, jag hinner inte just nu" när jag får förslag på roliga saker. Kommer nog göra ganska så mycket för mitt mående. Om det inte vore så läskigt att säga nej bara =S
Att sitta på jobbet och vara arg
Igår kväll var det riktigt tungt på jobbet. Ville så gärna, så gärna gå på festivalen. Men jag satt instängd i skogen och övervakade. Jag var så arg, ja jag var verkligen arg för att jag inte fick gå ut med alla andra i Kiruna. Efteråt, när ilskan lagt sig, kändes det faktiskt ganska skönt. Jag har faktiskt rätt att vara arg, inget fel eller dumt i det. Min arbetsmoral måste inte vara så hög att jag skiter i allt som händer runtomkring när jag är på jobbet. Framåt 3 på natten kändes det ännu skönare, jag visste att jag kommer vakna nykter och fräsch till skillnad från alla andra jag känner.
Men jag tog ett stort steg igår, när jag accepterade min ilska och lät mig vara arg. Och ingenting farligt, otäckt eller jobbigt hände för det.
Frågestund
Om ett träd faller i skogen, och ingen är i närheten, låter det ändå?
Varför envisas tanter med rullatorer att gå mitt i gatan även på sommaren och trottoaren är snöfri?
Varför kan man få tabletter för att sova men inte för att hålla sig vaken?
Hur kommer det sig att man måste betala 1500 kronor för att skrota sin bil?
Varför frågar politiker sig själva hur det kommer sig att folk väljer att lämna sina bilar i skogen istället för på skroten?
Varför äter folk pre-fabade fiskpinnar?
Jag är trött, och frågvis. Kvällsfilosoferande på hög nivå. Eller?
Tacksam för svar på samtliga frågor
Anonym, jo trottoaren är (nästan) alltid snöfri på sommaren, så varför går tanterna på vägen??
Jävligt charmig hund
Jag delar lägenhet med en liten mörderska. Igår kväll slaktade hon helt hjärtlöst och iskallt en kråka. Visserligen fick kråkan skylla sig lite själv eftersom dom retat henne i flera månader. Men den här gången fick hon nog och gjorde ett allvarligt utfall. Kråkan lyfte, hunden gjorde likaså. Och SMACK! Så satt kråkan mellan käkarna på min hund. Och där stod matte, världens blödigaste matte, och visste inte vad hon skulle göra. I ren chock skulle jag först springa ikapp henne (?) men ångrade mig efter 2 steg. Hunden sprang omkring med sitt byte, och de två kvarvarande kråkorna flög runt henne och var förbannade. Till slut släppte hon fågeln, och satte sig. Jag gick fram till henne och nöp i örat, ujujuj vad arg jag var! =S Kråkorna var också hyffsat uppretade. De flög efter henne hela vägen hem, och gjorde utfall mot henne. Upptäckte att de inte vågade komma så nära om jag vände mig mot dom. Väl inne blev det dusch och tandborstning på hund för att få bort kråkblodet. Ett par timmar senare gick vi ut igen (blev ju inget pissande gången innan), och nog var kråkorna där. Och var arga på hunden. Och gjorde utfall. Vi kommer aldrig kunna gå på promenad igen =( Jävla hund
Jag är duktig jag
Boktips
Jag behöver något att läsa, ska få låna Shantaram av en vän, men sen då? Har svårt att bestämma mig för vilka böcker som är bra, någon som har ett eller flera bra tips? =)
Till min "anonyma" besökare, jag hatar dig också
Första dagen på mitt nya jobb
Kan numera titulera mig som satellitoperatör. Känns mycket trevligt. Har inlett min nya karriär idag, och det kändes ungefär som om de försökte stoppa korv med hinnan som omger min hjärna. Huvudet är fullt av nya spännande, förkortningar som jag inte kan dechiffrera, nya rutiner, uppgifter om "mina" satelliter" nya namn, nya tider, nya datorprogram. Nu är det fullt. Har bara 3 dagar kvar på inledande inlärningen. Måste nog börja radera gammal och oviktig kunskap, tex mitt namn, hur man går och andas, till förmån för allt det här nya. Vet någon var man hittar arkivet så jag kan börja rensa?!
Luktar illa och grinar
Var hos far och grillade mumsigt kött, till efterrätt blev det grillad banan med jordgubbar och choklad i. Sedan blev det tårta till kaffet =P Tog upp pappas lilla vovvse i famnen och gosade en stund. När jag släpper ner henne slås jag av en fruktansvärd odör. Det visar sig att hon kommit in i höglöp (far och fru hade glömt berätta för mig att hon löpte när hon var hos mig......) och nu lämnat en fin flytning på min tröja. Fy FAN vad det stank! Klarade inte av att sitta länge nog för att dricka upp kaffet (och min avec) utan jag var tvungen att ta mig hemåt för att byta tröja. Stannade på Konsum och hyrde en film och spred min nya parfym även där. Undrar vad de i kön framför och bakom tänkte om mig?! =O
Nåväl, hemma och med ny tröja slängde jag in filmen och gosade ner mig i soffan med jordgubbar doppade i vit choklad. Underbart! =D Och filmen var nog den sorgligaste filmen jag någonsin sett. Grät ohejdat. De som sett på en sorglig film eller tv-serie med mig när jag är i högform vet hur jag kan bli. Det är ingenting mot hur det var ikväll. Hulkade(!) i 20 minuter, och när jag lugnat ner mig hände återigen något ledsamt och hulkade ännu mer. Jag är så vacker när man gråter. Det är precis som i Hollywood.Förutom att snoret rinner, ögonen svullnar igen, grimaserna avlöser varandra och ögonen och näsan antar en tjusigt röd färg.Bortsett från de detaljerna ser jag precis ut som en Hollywood-film när jag grinar.
Så, vad har jag alltså gjort idag. Jag har varit på Konsum luktandes löptik och gråtit sönder ansiktet. Jag är en sååå glamourös kvinna
Alternativ cykelhjälm
Ett telefonsamtal med en vän berörde bland annat alkohol och dess biverkningar. Frågan ställdes varför rattfyllerister så sällan blir allvarligt skadade vid en olycka även om de flyger ut ur bilen. Det är väl förmodligen eftersom man blir så avslappnad i kroppen att man klarar hårda smällar utan att bli skadad. Men frågan sen var hur tusan fyllisen klarar av att smälla huvudet genom en bilruta och ändå inte kolavippa på studs. En bilruta är ju trots allt rätt hård och hjärnan är som bekant rätt känslig mot smällar. Svaret måste vara att man får bomull i huvudet av att dricka. Alla som nån gång varit på fyllan vet ju att efter ett par öl eller drinkar så känner man hjärnan ombäddas av mjuk bomull. Och denna bomull skyddar alltså mot hårda smällar. Detta är ju en jättebra lösning för föräldrar till barn som vägrar använda cykelhjälm, ge dom en sup innan dom cyklar ut på äventyr så klarar dom sig galant. Och dessutom får dom bättre självförtroende så man slipper skruva på stödhjul när dom ska lära sig att cykla. Kanon.
Jag lever i förnekelse
Inser väl hur pass
moget det uppfattas av andra människor att jag hyllar en kändis på äkta tonårsflickemanér i mitt senaste inlägg. Men det ingår i min senaste plan för att undvika mina åldersnojjor (ja det är nojj
or). Jag vill helt enkelt för tillfället inte bli gammal, jag vill ju naturligtvis fortsätta leva, men vill helst stanna i åldern jag hade för ett par år sedan. Och ju äldre jag blir desto yngre måste jag bete mig för att kompensera för åren mellan min skeva självbilds-ålder och min verkliga ålder. Dessa tankar om att jag är för gammal kommer över mig ibland. De slår mig hårt. Oftast inträffar detta när en jämnårig fyller år, eller när minsta lillebror fyller år (han med
dessa drömmar). Nyss var han så liten att han rymdes på min mage, nu är det snart dags för honom att börja skolan. Va fan hände? Han lärde ju sig att krypa i julas?!? Och om han ska börja skolan, hur gammal har då inte jag blivit? Om man nu räknar på åren. Och eftersom jag tog studenten för ett halvår sedan så borde jag vara ca 20. Och jo, jag tog studenten för ett halvår sedan. Det var den 13 Juni 2003.
Ikväll är det sommaravslutning med fotoklubben. Spännande. Till hösten är det styrelsemöte igen, hoppas jag får fortsatt förtroende =)